Myten om återfödandet

strävan mot återfödande, djed, ankh, achet, peret, schemu, daltemplet, Toth, Atum, Ra och Osiris, Ka-själen, Ba-själen, efterlivet

Möjligen retar det en del när jag menar att vi har ingen anledning att beundra urbana kulturer. Det verkar som att den urbana människan är förutbestämd att förstöra och förbruka naturen. I vår tid har de accelererat till det rent absurda när ett milleniumfirande sprider mer tungmetaller än vi sprider på ett normalt år … och när vi upplyser atmosfären och sprider värmer i biosfären som rubbar den naturliga rytmen.

Även äldre urbana kulturer har lämnat bara öknar och förstört land. Det förefaller övermaga när människan kallar sig själv homo sapiens sapiens, vilket betyder den förnuftiga människan. Uttrycket är på latin så ingen begriper men upprepar det titt som tätt. Fast jag ser då inget förnuft i att förstöra det livsrum som ger oss födan. I själva verket har människan förlorat självbevarelsedriften.

Denna inledning är en lämplig kontrast till att egyptiernas mest karakteristiska drag var deras strävan mot återfödandet … åtminstone för dem som hade råd med dyra begravningar, som man trodde skulle garantera återfödandet. Vist hade de rätt. Utan de dyra gravarna och guldet skulle vår tid inte ha fått upp ögonen för "de gamla egyptierna". Nu har vi kommit så långt att allt fler är intresserade även av den vanliga egyptiern och gåtan hur alla strävade efter samma mål. Återfödande innebär förstås att man bevarar livsrummet för de om kommer tillbaka även om det är virtuellt som lämningar som levandegör den förgångna tiden.

En aspekt i alla ritual är att man undervisar kontinuerligt den kommande generationen. Jordbruksritualet var förberedelse för varje steg i jordbruket. Bakom fanns även att preparera för återfödandet. För jordbrukets del var det lagringen av födan och viktigast lagringen av utsädet för nästa säsongs återfödande. För en del kan det beskrivningar förefalla främmande eftersom vi använder andra ord i vår odling och många vet inte ens hur odling går till i dag.

Det var rationellt att använda samma ritual och endast anpassa vissa dela till begravningen och förberedelserna in för "efterlivet"

Fågeln till vänster har iset-steget symbol för såväl nedstigande som uppstigande visavi Undervärlden. Iset var Isis-symbol och naturligtvis hade hon sin stjärnbild i skyn Auriga … Sothis/Sirius var en sentida symbol för samma sak dvs. signal att börja odlingsåret. Till höger har fågeln symbolen för livets vatten, vars gudinna var Neftys.

Precessionen gör att vi måste förklara i relativa termer … Se även jordbrukaråret. Här en kort beskrivning av en lokal ritual. Säsongen började i månaden Khoiak då man i Isistemplet gjorde en bädd av sand blandad med utsäde. Det hela sveptes med vass i form av Osiris och vattnades och lades i ett tråg. I praktiken var det ett sätt att kontrollera grobarheten.

Under de nästa tio dagarna fortsatte man med att bevattna det lagom. Den 21:sta placerade man det ute en stund före solnedgången. Därefter sändes det på en resa på Nilen fram till 25:e. Den dagen placeras det hela i en kista och begravdes. Under hela tiden pågick festligheter och den 30:e var de slut. Det var översvämningens (förmodligen kontrollerad bevattning) sista dag när säden hade grott. Denna dag restes djed-pelaren till upprätt läge som tecken på att "Barnet är på väg"

Jordbrukets kalender

Observera att egyptiska delen av Nilen från Sudan till Deltat är ca 1545 kilometer. Det gör det svårt att generalisera och överblicka de faktorer som är beroende av klimatet. Vi har samma avstånd i Sverige och där skiljer klimatet en månad från söder till norr. I Egypten är skillnaden mindre men ändock. Det har också varit en del ändringar i klimat sen bronsåldern och stjärnhimmeln är långt ifrån den samma förutom skillnaden mellan Egyptens och Nordens.

En källa berättar att översvämningsperioden achet börjar i slutet av juli och slutar med oktober. Nästa period fram till februari är sval och kallades peret "förestående" dvs. växtperioden. Den torra heta perioden och skörden från mars till augusti kallades schemu.

Min rekonstruktion bygger på astronomin och förhållandena i Thebe vid Nilkröken. Det sägs att midvinter 21 december är under andra månaden i peret. Då sägs att Re dvs. solen reser himmelskupan på nytt … samma ordvändning finner vi på Laghällen i Högsbyn. Det är förstås nyår för solåret. Då kan man räkna bakåt att achet började omkring 21 juli och vilket då var månårets nyår.

Årsräkningen var ungefär som vi känner den från Eddan att man räknade i skördar. Symbolen var ett palmblad som blev symbolen renpet dä man karvade in skåror. Nyåret eller Ramadan var då omkring 21 juli. Då började uag-festen och på dess tredje dag firade Seths födelse. Egyptierna såg visserligen Seth som en nedbrytande omän nödvändig kraft i naturens balans. Han hade egna tempel där en del av folket tillsammans med prästerskapet odlade denna kult

Då satte man in de fem epigondagarna för att jämna ut med solåret dvs 12 x 30 + 5 dagar = 365… andra tempel hade dessa dagar möjligen vid solens nyår. Ordet är grekiska och betyder "född efteråt". Sumererna kallade förmodligen dessa "sjusovaredagarna" då alla inklusive kungen var lediga.

Achet är övre höger rad läst från vänster. Under översvämningen brottades naturens krafter Horus och Seth under en hel månad med början 26 september. I Luxor och Thebe firad haremsfesten Opet hela månaden. Man såg detta som en havandeperiod i naturen och antagligen var en del av husdjuren havande under denna period.

De fyra hjulen i undre raden är peret som börjar i november. Andra månaden börjar 21 december då Re reser himlavalvet. På tolfte dagen började Osiris-riten för den kommande säsongen med "mumien" av sand i ett tråg och då restes djed-pelaren "på halv". Sen följde den lilla resan från tjugoförsta dagen till den tjugofemte med begravning … även i våra ristningar ser vi exempel på en resa på floden.

De sista fem dagarna av månaden var det fest tills djed-pelaren restes den trettionde. Faraonen gjorde då en resa till daltemplet med en symbolisk resa till underjorden och återfödandet. Vi vet tyvärr just nånting om denna resa som var faraonens ritual.

Den tolfte i tredje peret tog månen Toth över efter kvällssolen Atum. Deta är då vår Kyndelsmässa och betyder att man följde månen under odlingssäsongen och solen under översvämningen. Man menade att solen Ra och Osiris skapade plantan som steg mot solen och himlen och Horus blev den nya plantan.

Det är förstås samma sekvens som i vår beskrivning men med helt andra ord och symboler. Egentligen beskriver deras myt mycket bättre kretsloppet än våra tekniska beskrivningar. Vist är det poetiskt att säga att tordyveln rullar solen i dyngklotet, vilket är omvandlat solflöde som nyttiggörs.

Skillnaden i begravningsmyten var att Ka-själen steg till Orion dvs. Osiris stjärnbild, medan Ba-själen fortsatte till underjorden och mot efterlivet och ett möjligt återfödande.

De fyra månaderna av hetta och lejon kallades schemu och är det fyra hjulen till vänster i bilden.