Kalender & boplatsmarkering

Skepplanda, krokodilen, enkla kalendrar, boplatsmarkering, hällristning vid hällkista, årskalender, offergropar, tolvdelat solår, Ka-själen, sed-paviljong, Krokodilen på Stugåsberget, Ramadan, Gladsaxe, Simris 19, Nämforsen, Himmelstadlund

Boplatsen är ca 8000 år gammal och finns vid Vistehula, Stavanger. Där har man funnit ben efter runt 70 olika djurarter. Därtill borde läggas rester efter kanske lika många växtarter för inte att tala om allehanda vanliga och speciella redskap för fångst och beredning. Det har varit en hel vetenskap att veta hur man ska fånga var och en av dessa arter.

Det har krävt tid och uppfinningsrikedom att göra redskapen. Det är inte bara att gå och hämta materialen, utan man måste veta när bästa tiden är att skörda näver, lindbast, granrötter osv. Likaså har alla arter och växter en bästa tid för skörd. Brottstycken av denna kunskap finns kvar från naturasamhället. Knappast någon skulle i dagar klara av att helt leva på stenåldersvis.

Därmed sagt att även s.k. primitiva jägare och samlare har måst veta tiden. Vi ska se att odlingen krävde möjligen något mera eller att den större folktätheten ledde till kalendrar med flera inslag av ritual.

Att följa tiden var ett sätt att kunna förutsäga tiden i samhällen som levde efter naturens klocka. De skulle antagligen ha sagt att de lever "i ban" och följde året i takt med solbanan. Den för oss eviga livgivaren med sitt energiflöde. De som levde i städer levde förstås "ur ban". Ju mer komplext samhället blev, desto större var behovet av ett program för året. Det är vad vi kallar kalender med förutbestämda högtider.

Få minns att högtiderna egentligen hör till bondeåret och att de förebådar olika moment i jordbruket. Bondepraktikan sökte reglera varje syssla i bondesamhälle och blev den mest invecklade kalendern för bönder. Till detta hörde därtill en skatt av ordspråk och väder-kännedom … ibland på pricken och ibland bara som tidsfördriv. Som bekant rår ingen över vädret. Det är som det är.

Kalender med ritual blev också mer eller mindre lag i den glesbygd folk levde i. Brott mot ordning och sedlighet var förstås försumliga i småbyar med bara några tiotal bofasta. Kampen för brödfödan måste regleras.

Denna ristning är antagligen gjort efter 2400 f.Kr eftersom den rymmer Tvillingsymboler. Kalendrarna har många former kvadratiska, rektangulära, spetovala, trekantiga, romboida m.fl. Denna är rektangulär och rymmer i huvudsak astrosymboler som förkortningar av det rituella innehållet. Det går någorlunda att läsa huvuddragen. Med början i vänstra övre hörn börjar med krokning.

En häl är delen ovan jord och sen igen den kvinnliga på väg mot underjoden.. Nästa symbol är den underjordiska Vattenormen eller livmodern. Därefter ett fotspår som enligt hettiskan betyder IP dvs. ledare avser Lejonets stjärnbild. Längst upp två skålgropar som markerar slut på odlingsåret. Den kryssade cirkeln betyder antagligen "övergång till andra halvåret"

Ristningarna i höger nedre hörn är på förmodade sliprännor och är för otydliga för att det ska vara lönt att söka tolka. Även här torde den helhuggna foten avse vintern och kanske att gå i jord vid midvinter möjligen. Hänvisande till de anläggningar där man fångar midvinterstrålen.

Sist en "båge i båge i tån på sommarhalvåret"

Till anläggningen bör antagligen räknas åtminstone en av de små ristningarna i väster på andra sidan av viken. Där kan ha funnits ett riktmärke när man orienterat sig astronomiskt.

.

De båda ristningarna har gemensamt en liten teckning av en vädur i Himmelstalunds grupp två nedre raden från vänster och sen tre vädurar i följet på Leonardsberg. Väduren daterar den till ca 1200 f.Kr. eller yngre när Väduren blev aktuell för vårdagjämningen. De tre vädurarna associerar till egyptisk bruk att ha vädurar i de fyra världshörnen. Här dock bara tre och är möjligen ett tecken på tredelat månår.

Himmelstadlunds ristning visar ett öppet område i mitten. Det finns på en del ristningar såsom exempelvis Järestad 4 och Ängen i föregående avsnitt samt häll 4 Högsbyn. Brasklappen här är att det inte varit möjligt att kontrollera på plats om det är naturliga hinder som ger formen. Dock tycks det ha varit ett medvetet sätt att ha ett nollområde runt vilka stjärnor och myter finns i ordningsföljd. Ett annat sätt är att ha en nollpunkt och kanske med en påle som markering av världens navel.

Förutom den rektangulära finns då båda precisa och oprecisa kvadratiska framställningar. Därtill trianglar och vinklar kallade vi.

Leonardsbergs komposition är nästan rund och rymmer därtill följen. Följen förklaras i nästa avsnitt men låt oss fortsätta med de halvcirkelformiga och runda. Här avses då ristningar som tydligt är gjorda vid ett enda tillfälle för att skapa en ristning att vara lag på orten.

Där skeppen landar?

Platsen är en bergknalle bara en dryg kilometer från Göta Älv. Man kan ställa frågan har en kontingent invandrare slagit sig ned i Älvdalen. I synnerhet skeppen och symbolerna avviker från allt annat i Nordens ristningar. Därmed ej sagt att alla avvikelser från nordiska stilen skulle vara invandring. Ej heller alla lånade symboler från kända kulturländer behöver vara importerade med invandrare.

Ristningen har tydligen ristats vid ett enda tillfälle. Antagligen var det en rituallag för folket i Alvhem, vilket blev namnet på orten i våra dagar. Det är endast vid de sista två båtarna man ser 30–40 skålgropar vilka inte med säkerhet hör till den ursprungliga kompositionen. De har kanske varit offergropar i oktober eller november då man på sina håll firade "förfäderdagar" eller vår Allhelgonadag.

Det finns tolv avsnitt så det är lätt att associera till ett tolvdelat solår. Observera att allmänt kan man inte ange exakta datum som i vår kalender. Deras tid styrdes av månvarven och kan därmed variera inom ett månvarv ca 28 dagar.

Vi kan se att det kan ha varit egyptiska förlagor. Båten till vänster har hundhuvud i akter och kon i stäv – hundhuvudet i detta fallet Siriushunden och skördekronans kon. I undre båtavsnittet till vänster ser vi ett par dinglande ben. Det är en symbol man finner i egyptisk symbolik och ska väl ange "att nånting går".

Samma gäller förstås vad man nu kan använda ben till och dessutom betyder de "redskap". Här möjligen ochså att "fara hädan" eftersom Ka-själen flyger till Orion dvs. Osiris' stjärna. I årsritualet kallar vi det Kristi Himmelsfärdsdagen eller rent folkligt "Stora Flygaredagen". Tolkningarna brukar bli rakt på utan magi.

Här ges livets vatten och livets planta framför en avlidens Ka-emblem. Armarna i kvadrat läses KA. Standard används vid övergångar från period eller rum till annat. Benen är vad som är kvar när anden dunstat.

 ..................

Detaljer av givande från vardera sidan av en sed-paviljong där faraonen vilar sig efter att ha sprungit runt templet för att bevisa att han forfarande är "Stora tjuren". Ett styrkeprov efter 30 år på tronen.

På standaren finns halvårs symboler Horusfalken för odlingssäsongen och Setech-djuret för kaoset under sensommarhetta och översvämning under andra halvåret. I armvecket finns symboler för att önska faraonen allt vad han behöver för framgången ytterligare en sed-period.

Hon var den vackraste brud jag skådat. Det var den snöiga vintern då jag hade fyllt femton. Efter maten på kvällen gick jag ut till de andra pojkarna som stod och skrålade medan de strilade. Vid närmare påseende såg jag att de formade "Den rödhårigas" namn i snön. Naiva jag fattade inte galoppen utan frågade vad de menar med det, men de bara skrattade åt mig. Varför väntade hon inte på mig, tänkte jag. Det hade hon lovat några år tidigare.

Medeltidens kalkmålningar var än tydligare i symboliken, än mer svårfångade. De är i samma släkt som de egyptiska bilderna och texterna med dess fostrande och ibland propaganda. Här är det tydligen begravning och uppståndelse

Även på hällarna ser vi liknande symbolik och delar av fötter såsom bara fem tår, hälar och helhuggna fötter kan rent logiskt tolkas som att ha lättat från jorden, vara halvt på jorden, vara under jorden respektive.

Någon har föreslagit att det skulle vara "gudens fotspår"? Gudar gör inte fotspår! Om vi ska vara exakta i våra formuleringar och skilja på karta och terräng. Om vi finner ett tecknat spår är det en människa som velat beskriva en företeelse med något som liknar ett fotavtryck. De är dock många och av olika utförande och ibland i större grupper. Därav kan vi sluta oss till att det var ett skriftelement.

Kalkmålningen i Viskinge kanske beskriver Jesu död och begravning och himmelsfärd? Målaren har inte vetat eller velat beskriva Jesu utseende och därför ser vi symboler. Det är en möjlig förklaring … i upp till 10000 år gamla gravar har man funnit en fågelvinge. Kanske en symbol för att anden dunstar efter döden. Det är en gammal föreställning att själen skulle försvinna upp i himlen. Rent vetenskapligt finns det nog ett korn av sanning där.

Antar att detta är skördemånaden där man ser den egyptiska konen, sannolikt symbol för kornet och utanför en skära. Men de eventuella likheterna är inte av en direkt genom-gripande art – mer som en andrahandsristning av egyptiska tecken.

Stilen är egenartad och tyder kanske på invandring. Den är också svår att datera, men torde vara från yngre bronsålder liksom även Krokodilen eller gäddan vad man nu vill kalla den.

Krokodilen ...

När vi ändå är i Skepplanda kan vi se på Krokodilen på Stugåsberget. Den är tvivelsutan en månvarvskalender med månvarven i läsbara symboler och kan utläsas. Vid en ljudsättning finner man samma namn på månaderna i andra kalenderkretsar.

Tecknen är symboler för månvarven. Handen är Kräftan och daterar den till 1100-talet f.Kr. Observera hjulen under båten. De betyder "Gå" och symbolen finns på sentida kalender-stavar. Förlagan till krokodilen kommer ganska säkert från Egypten

Under Nya Riket och antagligen mycket tidigare symboliserades tidens gång med en krokodil Den åt upp månvarven efterhands. Vid ramadan ersattes den gamla krokodilen med en unge. Vi ser flodhästen Taweret, "den store" framfödandets gudinna med en liten krokodil i handen. Denna symbol finns även i Induskulturens symbolik.

Människan har följt de nära planeterna och deras rätt cykliska gång åtminstone 30 000 år. Sol- och månförmörkelser var knappast främmande eftersom de sker 2 - 3 gångar under en människas livstid. Livslängden var knappt mer än 50, men en och annan blev 60 - 70 år gammal.

Månen är det första himmelsfenomenet man kan använda att mäta tid och ge takten över längre perioder. Det finns dock ingen möjlighet att förutsäga årstiderna. För det krävs att man håller räkning på månvarven och elfte dagen vart trettonde varv börjar året på nytt.

Helt säkert är att man kände till varje dag på månvarvet. Kanske man hade olika namn på vissa dagar, vilket mallen ovan visar. Lägg märke till fjärde symbolen efter nymåne. En liknande symbol finns bl.a. vid Dalbergså och Gärdhem. Den stora symbolen finns i Ramses IV:s gravkammare på dess stora stjärnkalender och betyder antagligen måncykel dvs. den period på knappt 19 år månen genomlöper.

Många av dessa iakttagelser kan vi aldrig bevisa. Vi får nöja oss med att ta upp dem med ett frågetecken efter. Vi får vara öppna för att förfäderna hade stor kunskap om det de riktade sitt intresse mot. Stjärnhimmeln och himlafenomenen var tvivelsutan deras tidgivare långt före den tid denna bok handlar om. Hällbilderna gör det möjligt för oss att närmare förklara innehållet i de forntida kalendrarna och deras anknytning till årets ritual och seder.

En annan metod är att följa solen och dess fyra solstånd. De fyra tidpunkterna är lika långt från varandra och de kan förstås fästas till himlavalvet på den bana solen beskriver. Intellektuellt vet vi att himmelsfären bör vara rund och att horisonten är rund. Det är inte något vi omedelbart kan se om inte vi befinner oss på ett högt berg.

I praktiken är det helt likgiltigt vilken form vi ger den abstraherade modellen vi kan teckna i sanden framför oss. Huvudsaken är att den är ett fast plan jämfört med det roterande valvet. Om vi ser till kalenderristningar och andra artefakter så är få av modellerna runda. Inte ens medeltidens modeller var runda. De var spetsovala för det mesta.

Enkla kalenderristningar

Variation i former och innehåll är stor på kalendrarna. Det är naturligt under den långa period ristningarna kan dateras från ca 4000 f.Kr. till vår tideräkning. Nästa två skulle möjligen ha gjort Einstein avundsjuk. Hans teoretisk spekulation ledde till att universum kröker sig. Ja, han talar om en "sadelrygg". Å andra sidan hade grekernas Kronos krumma tankar … redan hans namn är krumt.

På Gladsaxes häll ser vi att man markerat ett par punkter på cirkeln. Om det nu sen är hackor eller yxor är svårt att avgöra. I närheten vid Simris 19 finns en figur på samma tema, men antagligen mycket yngre.

I samma veva kan vi ta en från Östergötland Egna hem, St Johannes sn. Om jag skulle skilja två sidor från varandra skulle jag ochså sätta två streck vid den ena. Övriga förklaringar på hällen är få men uppenbarligen behövs en skarv.

En- och tvåstreckade fotspår finns för att skilja på två halvor där den ena är "Den andra". På vardera sidan om detta uttryck finns vad man förr kallade gåsögon. Men det utmärkande är att det är ett par med samma sätt att märka att nånting är "på andra sidan" eller skilt från det vi behandlar just nu. Förfäderna skulle förmodligen ha använt uttrycket "en annan verald"

Vid Simris 19 finns en skarvbåt. Där är också vårritualet utmärkt med en båt med en orm under. Det är jordens livmoder Förövrigt är båtmodellen av typ äldre bronsålder. Förövrigt är båtmodellen av typ äldre bronsålder. Det förbryllande är den knappt skönjbara hästen. Enligt forskningen om hästen tillbaka till Enligt senaste uppgifterna har hästar konstaterats i materialet från 4000 till 2500 f.Kr. i Skåne, Västergötland och Västmanland. Från Ire, Gotland finns ett C 14 daterat fynd från 2700 f.Kr. Men i Troja syns den först efter 1800 f.Kr.

Alltså måste njurmodellen vara rätt sen … eller mycket tidig. Normalt syns hästen först under sista årtusendet före vår tideräkning. Och den levde kvar fram till vikingatiden. Det finns två ställen för Hästen. Den ena är förstås Pegasus. Den andra är Hästen vid Världsträdet såsom på Sigurdsristningen och då är det Lejonets stjärnbild. En tredje möjlighet syns knappast i vår symbolik och det är Skytten stjärnbild. I våra ristningar är det oftast ett hunddjur.

Vi har nu kommit in på att våra hällar har många figurer och symboler från himlavalvet. Likaså att den långa tidsrymden och mångkulturen ger ofta flera möjligheter till tolkning. Det är ingen exakt vetenskap. Den gemensamma nämnaren är stjärnhimmeln och dess symbolvärld. Den hade vi gemensam med kulturerna i Mellanöstern från början av Nya Tiden.

Det är karakteristiskt för kalendrarna att det finns en skarv eller en öppen period. Det är när man ska synkronisera månvarv med solåret. Ett solår är 12 månvarv plus 11 dagar enligt vanligaste metoden. Därav skarvar och öppningar på kretsarna.

För ögat roterar himlavalvet. För att kunna följa en rotation krävs två fasta punkter på jorden att jämföra med. Därtill förstås minst en fast punkt på himlavalvet man utgår ifrån.

Ett sätt att skapa en fast punkt är att utgå från sig själv och mäta världen med sina egna mått. Så är det egentligen med de flesta gamla mått, så varför inte mäta även universum utifrån sig själv.

Exemplet är för att visa hur utbredd praxis var. Här är utmärkt att "renåret" började i vänster tå och att renskiljningen är i höger häl. Vi kan göra precis samma sak i dag 4 – 5000 år senare. Över hela Skandinavien kan vi träffa hällar med ett fotpar. Den ena foten ofta med ett tvärstreck och till höger. Den andra med två. Ofta är högertån markerad exempelvis spetsig. I höger fotblad kan finnas en liten skålgrop eller en liten tom båt, medan hälen är markerade med en krokstav. Det var underförstått att man stod riktad åt ett vist håll och sen följde ledstjärnan.

I denna bok används uttrycket URR för en ursprunglig fast position eller linje över himlavalvet. Med denna position jämförde man kontinuerligt himlavalvet från första början. Men sen när solstånden flyttade sig fick man ha två positioner. Dels URR, dels den för tillfället gällande för solstånden.

Man jämförde alltså sin egen fasta position med tårna åt ett vist håll. Oftast öst vid vårdagjämningen. Sen sökte man URR och/ eller gällande dagjämning på himlavalvet för att komma i lika position vid vårdagjämningen. Det finns gott om "lika" symboler på hällarna.

De dubbelstreckade är vinterns kvartal. Våren är markerad med en båt både ovan och under "jord". Fjärde paret är en fot markerad öppen för ramadan … eller de elva dagarna i trettonde månaden.

Det finns inga skäl till att våra eviga ristningar skulle avvika till syfte från högkulturernas olika former av bild och text på tavlor i berg eller sten. Även Moses gjorde beständiga tavlor för att hugfästa det som var väsentligt för folket.

Boplatsristningar

En kortare form av tidsritual är boplatsristningar såsom Trollungebyn. Sannolikt samtidig med en närliggande hällkistan med två rum i Grönhult. Det lär finnas fler detaljer inomhus men Karin Rex Svensson avbildning visar det väsentliga av den ristning från hällkisttiden.

Denna ristning är en typisk boplatsristning. Man anger de fyra kvartalsväxlingarna och gärna sommarhalvårets början. Urnan finns också på himlavalvet och samtidig med ormhuvudet. Det daterar ristningen till efter ca 2200 f.Kr. Det som är speciellt här är urnan ovanför det enkelstreckade fotspåret till höger. Symbolen betyder "bearbetning" … den finns bl.a. i Kiviksgraven. Bearbetning kan betyda all sorts arbete och inträngande. I detta fall möjligen att man arbetat med grönsten i Lianefjället.

Hällkistan i närheten är för Dal rätt ovanligt med gavelhål. Två andra finns på västra Dal. Eftersom vi här har fakta som grönstensfjäll, bearbetning samt hällkista kan vi ställa oss en fråga om man haft kontakt med metallurger i Alperna. I trakten av där Ismannen Ötzi återuppstod har man liknande stenkammargravar med hål mellan avdelningar. Har man haft kontakt med bergsfolk i syd? Det är förstås inte tillräckligt bevis, men ändå?

Det antas annars att man fått inspiration till hällkistorna från Tyskland eller Frankrike. De senaste 7000 åren kan man spåra en åtminstone periodvis gemensam kultur längs Atlantkusten t.o.m. i baggernas land. Vi kan förstås inte fastställa om modellen kommit direkt eller via exempelvis Västergötland

I samma sammanhang kan vi ta ett par andra boplatsristningar. Nästa är från Knarrbyn, Fröskog. Här symboliseras kvartalen med 1–4 cirklar plus särskiljande symboler samt en symbol för Nymåne i Urnan. Även denna ristning är i närheten av ett par hällkistor. Den ena enrummig och den andra numera borttagen.

Högelunds ristning är förmodligen 1000 år yngre. De helhuggna händerna i denna position betyder enligt folkminnet "Ga up ma" … gå upp Mamma … berg Sesam öppna dig … så kanske man letat efter koppar i bergen. Ovanför finns en månskära i nedan och ikonen bredvid kan tolkas "mor och barn" alternativ att "bearbeta i vecket/grenen"

Varje ristning är förstås i sig en markering att här görs en inmutning. Utformar man den med tidsmarkering kan man för senkomna säga "Vår släkt har varit här sen vårdag-jämningen var i den stjärnan." … det är ju så vi fortfarande gör i alla möjliga och omöjliga sammanhang, för att hålla reda på oss själva och vårt ägande … och för att kunna säga "Jag är bäst".

Många i min generation har en fot i det gamla bondesamhället. För mig är våren doft av tjära. Våren kom i regel i slutet av februari på Själland … något enstaka år började vi bruka jorden andra veckan i mars och hade sått färdigt före slutet av månaden. Det var en helt annan tid när arbetet gjordes med hästar och bondgården var en riktig gård med alla sorters djur.

Bland de första traditionella jobben om våren var att ta ut alla åkdon och göra dem rena och sen tjära dem. Mina första penseldrag var nog med tjära. Sen kom då jordbruket och dess arbeten slag i slag. När man är barn får man aldrig överblick över året. De vuxna har dock sin egen kalender och så väl husmors som husbonds kalender är full, med reservation för vädrets makter. De gamla almanackorna visar hur alla årets månader var inrutade och varje jobb inpassat att underordna sig naturens gång.

Detta kapitel kan vara svårt att förstå för folk fjärran från naturasamhället. För mig visar det hur nära min barndom bondesamfund var folket för säg 4000 år sen. I följande kapitel kommer ritualet till och då ser man tydligare verkligheten bakom alla ikonerna.