Megalit-astronomi och världsordning

Shemesu Hor, Följa Tiden, Stenbocken, Urkulle, Rigveda, Isis, Horus, Egypten, Indus, Sumer, Hydra, Getfisk, Thot, Vintergatan, Buderupholm, megalit, naksatras, Ramadan, Rahu, Ketu, Inanna, Soma, Evenstorp, Osiris, Högsbyn

Den första bocken finns vid palmlövet på tidbåten från "hydda till palmlöv" och anger att regntiden/ översvämningen börjar i Bocken = Stenbockens stjärnbild. Palmlövet stiliserades till glyfen RENPET som betyder skörd och slut på säsongen. Även i Norden räknade man tiden i skördar. På en del målningar finns en berg-glyf (tre toppar) på hyddans plats och i kan sluta oss till att vi ser första stegen mot begreppet "Ursprungliga Berget" i Egypten. Det betyder att man under översvämningen drog sig till fast grund och byggde hydda för den svalare årstiden.

Vi förstår växlingen mellan "dal och berg" bäst när vi ser på deltakulturer. De har alltid varit de mest fruktbara eftersom varje år fylls på med fruktbar obrukad jord. Bangladesh är det extrema exemplet där man i praktiken kan odla året runt tack vare nog solvärme och ljus. Till folks vardag hör att måste ha sina bostäder så högt det går oh helst extra cyclontåligt skydd. Den rituella kalendersymbolik är skapad i områden med skarpare kontraster mellan "ebb och flod" eller mellan "dal och urkulle". I Indien behöver man sans för allegorier, sanskrit, astronomi och Rigveda för att kunna leva sig in i Induskulturen.

…. Vi kan också konstatera att båten som symbol för tiden fanns redan då och inte bara i Skandinavien utan även i Sumer och Egypten. Följdsatsen blir att den underförstådda floden är "rumtiden" i många avbildningar.

Horus lär var grekiska och borde bytas ut med ordet Tid. De första faraonerna kallade sig Horus symboliserad med Falken och på ren svenska blir det årman eller ålderman. Sigillen från de första dynastierna runt 3000 f.Kr. visar att kalendersymboliken var fullt utvecklad med ett tredelat månår. Solåret syns också på vasmålningar med halvårsdelning och kvartal efter vinter och sommarsolstånd vilka ej har någon praktisk betydelse

Egypten, Indus och Sumer har mycket gemensamt i symbolismen under andra halvan av fjärde årtusendet f.Kr. I Sumer var det lämpligt att dela i halvår emedan klimatet är torrt varför bön om regn är naturligt om inte bevattningen räcker till. I Egypten och Indus delades året av klimatet i tre delar. Skillnaden var att Indus har sin monsun medan Egypten har översvämningen.

När vi ser på stjärnhimlens "konstruktion" dvs. bl.a. Djurkretsen förstår vi att den måste ha skapat vid en flod. Vattenormen / Hydran är samtidigt "floden man använder för bevattning" och Underjordsfloden i vilken man odlar. Förövrigt finns både land och hav på stjärnhimmeln som ska spegla "urkullen" där den första guden = människan steg i land. Exempelvis sumerisk fiskvarelsen Oannes eller den senare myten om Enki. Står man vi havet ser det ut som om himmel oh hav går ihop. Indierna kallade stjärnorna fiskar och sumererna avbildar Vintergatan som en flod med fiskar. I tanken flyter himmel och jord ihop och humaniserade gudar blir snabbt nästan människor.

Såväl översvämning som monsun börjar efter midsommar. För indierna var grodornas kväkande signalen för det nya året som förstås började med livgivande regn som en förutsättning för fruktbarhet. Man har funnit en del amuletter med grodan som symbol för fruktbarhet … vi dansar också "små grodorna …!!!. Han-geten/ Getfisken / Stenbocken blev symbol för årets början. I början i Sumer en sammansatt symbol av get, fisk, hydda och bagge dvs. stjärnbilderna Stenbock till och med Vädur. Man har hittat gränsstenar/ inmutningar i Nildeltat med denna "sumeriska" symbol som levde in i medeltiden.

Vi förvirras lät av orden och när man säger Shemesu Hor och det avbildas som en kvinna glömmer vi lät att man följer Tiden. Hon anger vad man ska göra tillsammans med henne (arketyp dynamisk bild). När vi säger Djurkrets glömmer vi att det är solbanan i bitar och att vi även då följer Tiden fast den ibland tar formen av sol och måne som räknare.

I detta fall hjälper den egyptiska symbolismen 3500 - 3000 f.Kr. då vi ser att man delade året i två halvor. Man ser också en tredelning av året enligt mån- och klimatcykel. Så småningom blev Thot, månen, tidsräknare, skrivare och ibland i babians skickelse. Under bronsåldern sägs att Thot, månen tog över runt första februari och ledde fram till Augusti när kvällssolen Aton tog över … Skandinaviska klimatet var kallare så att man började säsongen vid vårdagjämningen

Sen får vi nämna exempel på områden med stenkultur vid sidan om de stora kulturerna. E. Anati har visat på minst 10000 år gammal stenkultur i Sinai och öknarna däromkring. Andra har grävt i Sahara från tiden före sandflykten. Att det inte finns stenanläggningar i kulturländerna beror säkerligen på att den nya kulturen ätit upp all lös sten. Vidare uppstod kulturerna vid floder oh hav och vi vet ej hur mycket har sköljts bort under tidens gång. De stora kulturernas städer täcker deras eget ursprung.

Naturligtvis vill jag försvara min förfäder men jag vill också att framtidens barn och vetenskapare ska undvika att få allt för många "primitivt akademiska" förutfattade åsikter. Stenåldersfolket behövde mer hjärna än nutidens zombies som får allt serverat bl.a. tack var vad "de gamle" upptäckte och definierade.

Månens bana skiljer sig bara fem grader från solens och de är lika med hänsyn tagen till latitud och förstås även klimatet i helheten rumtiden.. Det var detta som gjorde att alla folk i världen hade något gemensamt. Därtill kan vi lägga det viktiga säsongsritualet som sen gav upphov även till begravningsritualet för återfödelse. Kulturländerna i söder ger oss de flesta figurativa bevisen men filerna om europeiska bevis och indikationer vid samma tid ger oss rätt att räkna Europa som "Gamla Världen".

Lägger vi till den urgamla konventionen om vårdagjämningen har vi de vanligaste riktningarna i megalitanläggningar med anmärkningen att "solen står upp i öster" endast vid vårdagjämningen så det är också ett extremläge. I europeisk symbolik har vi att man synkroniserade med månen vid vårdagjämningen för första halvåret. Vid sämre klimat blev det maj - oktober. I Egyptens klimat var delningen däremot februari och augusti.

Användandet av stjärnbilder/ stjärnor som ledstjärnor är 10 - 20000 år gammal. I Europa har vi "den Nakna med Månhornet" och avbildad måncykel i grottor. Tydligast beviset är runt 11000 år gammalt tempel i Gobekli Tepe i norra Syrien med reliefer såsom Månhunden, Lejon, Reptil, Får, och Get. Det är samma arketyper vi ser i den organiserade Djurkretsen fr.o.m. ca 4200 f.Kr.

Det finns flera olika metoder såsom ovan att man följer en stjärnbild under säsongen/ året; följer månen i relation till stjärnbilder. Vintergatan delar himlavalvet i två och det passa för halvåren för sex till sjutusen år sedan. Den fick också symbolisera himmelska floden som länkades i jorden vid vårfloden och gav vattnet som bär fruktbarheten. Så har vi namnen Watergate och de överförda Via Lacta och danska Mjölkvägen.

Månen symboliserade också regnet och att safterna stiger och sjunker med dess faser. Förutom jord och regn behövs förstås solvärmen där vi vet att om våren börjar ting gro först när det är fyra grader i jorden. Underjordfloden symboliserade förutsättningarna för tillväxt och där har vi stjärnbilden Hydra / Vattenormen. Nedgången börjar i Kräftans stjärnbild.

Normalt räknar vi egyptiska dynastier från runt 3000 f.Kr. Men de senaste decennierna har man med nya fynd förlängt tiden bakåt runt 500 år med tidiga dynastier med utvecklad skrift och ritual och vi hamnar i samtidig europeisk gånggrifttid. Vi har också bevis för att folk av sumerisk typ fanns i Sinai runt 3400 f.Kr. där man antar de bröt turkos och man har funnit måntempel som kan vara efter deras mångud Sin. Så kanske denna gav namn åt SIN-AI = Månberget. Man har funnit illustrationer på knivskaft som antyder strid mellan sumerer och infödingar av afrikansk rot. Inmutnings/ gränsstenarna är av sumerisk typ och dess symbolism levde kvar under den dynastiska tiden och t.o.m. in i medeltiden för Getfisken.

Sumers symbolen består av Lejonkroppen; vingarna av Jungfrun; Bågskytten är Björnväktaren; MADA = Ormen; Hunden är Skytten; Skorpionen samt svansen om Skorpiontab. Den egyptiska skiljer sig lite genom att djuret har framfötterna i en liten båt … vi känner igen den från nordiska kalenderristningar. Det är båten som ska fyllas och bakbenen är i en korg som ska fyllas vid skörden. Bågskytten är kvinnlig och kallas Neith. Hon har konen på huvudet som symboliserar skörden = kornet. Indussymbolen är ytterst förenklad men uttrycker samma sak.

Månföljet

I Buderupholm Rold Skog N. Jyllandfinns den mest intressanta megalit-anläggningen i Norden från tidig ritualålder. Från en låg kulle 12 m diameter löper en 70 meter lång rad med 27 stenar. Norr om raden finns en liten stencirkel med 9 stenar och mittsten. Väst om raden finns en stor cirkel med 27 stenar och i närheten finns en liten stencirkel med 7 stenar. Siffran 27 upprepas tre gångar och även 9 och 7 från månmatematiken finns med.

Förklaring till siffran 27 får vi ur Rigveda som berättar att man delade in stjärnhimmeln i 27 avsnitt/ naksatras eller "månens hem"… eposet är skrivet på blomsterspråk man måste genomskåda. Man hade ett 28:de vid stjärnbilden Vega man använde för att utjämna tidräkningen i förhållande till solåret.

Vi finner siffrorna i månkalendern som räknar sideriskt = så om man ser det 12 månvarv á 27 nätter plus 2,5 nätter då månen är osynlig och året 354 nätter. Månens faser ger 7-dagarsperioder och i Egypten har man möjligen i början räknat 9-dagarsperioder. Vi har engelska "fortnight" som är 2 x 7 dagar eller ett halvt månvarv.

Månåret är då 12 månvarv och 11 nätter av den trettonde månaden. Det finns olika metoder men en var att var andra eller var tredje år skjuta in en extra månad för att förbli i takt med månåret. Månen förflyttar sig mellan sina extrem lägen med ca 12,5 grader per dygn. Efter 18,61 år kommer man tillbaka till exakt samma punkt man normalt avrundar till 19 år eller 243 månader. Men låt oss se på Evenstorps månsvit och jämföra med brottstycken ur en astronomiskt tolka Rigveda dvs. indiska eposet med fragment från stenåldern.

RV1.161.13: Oh R.bhus! du sov; därefter frågade du Agohya som väcker oss. Han-geten svarade: "Hunden väcker oss. Året har gått och berättar det"

"Andarna = säsongens Tid stoppar upp för 11 / 12 dagar och sover under Ramadan. Denna period av 11 dagar räknas inte till pågående eller kommande år. (alternativt inskjuts en månad i månåret)"

R.bhus är Han-geten eller vår Capricorn i första hand. Men den fick också ge namn åt begrepp säsong/ tredjedels år. De två andra kallas Vibhva och Vaja. Det är vad vi exempelvis ser ovan i Egypten som 3 getter. Hunden kallas Rahu och är månens fallande nod vi Drakögat och då symboliserad med Skytten. På en kalendersticka från Skåne ser vi symbolen vi första september. Ovanför finns Vega som ochså användes för att utjämna månåret. Hunden har en kompis vid andra halvåret och den kallas Ketu som är den stigande noden vid Draksvansen. I Rigveda finns flera matematisk relationer som här lämnas bort.

Vi finner dessa hunddjur även i Sumer och Egypten som Canis Major och "Skytten" Rahu eller Anubis i Egypten. Förmodligen är månåret mycket äldre än Djurkretsen såsom vi ser i Gobekli Tepe och annan symbolik som är minst 10000 år gammal.

I sviten från Evenstorp ser 12 + 1 "bröder" förbundna till tre cirklar som betyder 3-delat månår. Utanför finns en cirkel med krok som symboliserar att ett nytt år krokas i. Båtarna räknar dagar från Hunden/ Skytten.

De två gubbarna ovanför med halvmåne so huvud är förmodligen Ny och Nedan. Men de kan betyda 2-veckor också. I de södra länderna ser det annorlunda ut där månen antingen ligger eller är en båge relativt över denne. Vidare finns 22 streck i serien 4 + 12 + 2 + 4 jag fortfarande funderar över. De finns på ett par andra orter i Västgötland och på Dal. Möjligen finns matematiken också i några egyptiska vasmålningar.

Buderupholm är bästa beviset på att indiska 27 naksatras även nått Norden. I Högsbyn finns en stjärnbild som kan vara den 28:de naksatra i Vega och den kan förväxlas med Delfinen som också var en naksatra medan det är mer osäkert om det är en förvanskad Plejaderna. Att tolka hällar är ingen exakt vetenskap och det finns ibland flera möjligheter.

Dubbelyxan symboliserade förmodligen månens två faser. Den centrala tesen är "Hon stiger ned" och syftar på hennes nedstigande och uppståndelse förebådande sådden. Från Alvastras pålby och ritualplats har man hittat 40 dubbelyxor från ca 3000 f.Kr och liksom fynden i gånggrifter är det substantiella bevis för att Inannamyten nått Norden vid denna tid. En av dubbelyxorna stod med eggen neråt vid sidan av en sten som en medveten rituell placering. Jag tolkar det som att man "skärar" ett utrymme för det växande kornet.

I Induskulturen var Sarasvati, floden den stora framföderskan. Ganga har tagit över dennes roll med en kvinnofest om våren. Men begreppet Soma är det centrala i Rigveda oh det är i det närmaste ett abstrakt begrepp. Ursprungligen har det förmodligen varit vattnet som bärare av fruktbarheten. Sen används det om jordbrukets fruktbarheten och Soma-pressen som ger fruktsaften. Metallurgerna använder det om sin verksamhet där man får fram metallen och det finns en versrad om att man pressar soma genom ett kläde, vilket förmodligen avser ystning av ost. Vi kan associera till nordiska grottekvarnen och Sampo i Kalevala vilka alla är den "Stora Maskinen" som ger livets nödtorft

I de stora kulturerna ser vi klart att vattnet är "eau-de-vie", livets vatten eller rättare gudarnas elixir eftersom folket var bara "ben" som tjänade gudarna och prästerskapet. När man animerar och humaniserar arketyper och rollmodeller blir det lätt att man ser dem som personer och existenser.

Det smyger sig in mystik eftersom vi inte omedelbart förstår namnen på de främmande språken. Ursprungligen var namnen kort beskrivande. Jag försöker komma runt problemet genom att ge funktionella attribut eller annars beskriva i deras ledande roller i vardagslivet. Prästerskapet och de äldres råd var de verkliga "gudarna" som formulerade roller och budskap.

Alla rituella anläggningar har en inneboende logik. Den senaste forskningen i Indien menar att deras altare utformades efter särskilda normer för att rymma ritualastronomins matematik. När vi ser en rad av stenar kan vi associera tillett följe eller en rad att följa in tiden, vilket vi redan gör när vi går längs raden. De är som ett algebraiskt uttryck att se vilken multiplikator man måste använda för att det ska passa årets matematik. Som illustration har vi mer än ett dussin klara följen i hällristningarna.

I Västergötland ligger gånggrifterna så tät att vi måste associera till familjeklaner, medan Alvastra och andra anläggningar talar för att man samlades från ett större område för marknad, fest, ting och lekar bl.a. vid vårdagjämningen och Ramadan. Detta var förstås beroende av den lokala folktätheten.

Det är inget mystisk och superandligt med att gå i jord eller stiga ned in Underjorden. I princip är det samma som vårt påskritual som också bestäms av månens cykel. Vi har pingsten 40 dagar senare och vi kan associera till det sumeriska sädesslaget som skördade 40 dagar senare. Skörden var som en bekräftelse på återliv och som innebar att utsädet måste lämnas i Underjorden som pant.

I Rigveda underförstå man vattenoffer till regnets makter och i Sumer hade man ritual i takt med månens faser. Vi har fortfarande i det poetiska språket metaforen om "eld i blodet". Elden hade en mycket vidare betydelse än i vårt språk. Det var oxideringsprocessen med blodet som bärare lika väl som det var elden som energi att omvandla såväl föda som natur. Genom tiderna finner många föremål eller anläggningar om var ämnade att bära ritualet. Om Induskulturen byggde invecklade altare med matematisk precision byggde man på annat håll megalitanläggningar för samma ändamål och det är inget superandligt eller mystiskt med det

Solens följe

Övre delen av ristningen skulle man kunna kalla "Solsviten" och inbilla sig att man höll på med solkult. Solen i sig är deltagare eftersom den ritar upp solbanan på bakgrunden som är himlavalvet sett som en tvådimensionell bild i rörelse. Den är delad i 12 delar man iaktar i en viss riktning och ser kalendern. Med hjälp av valda stjärnor/ bilder får man ett grepp om detta stora kaos. Temat är Tiden som delas i tolv delar under året. Lokalt kan man binda sin kalender och vad man ska göra under året precis som i en medeltida kalender eller bondalmanacka.

Här är solåret 360 dagar plus 5 inskjutna dagar vid nyåret i vinterdagjämningen. I en egyptisk text sägs "huvan rättar upp sig" och det är vad som sker framför ögonen. Liksom midsommar var det bara ett tillfälle att fira utan större inverkan på vardagslivet. Vid nyår väntade man däremot på "kyndelsmässa" runt 1 februari när Månen och Thot tog över och man utförde Osirisritualet med "liket" och nedgång till Underjorden. I Högsbyn finns på ett par ställen scenen med ett lik i vågbalans. Det var när man gjorde en sanddocka som Osiris och sådde i den för att kolla grobarheten "växa eller inte växa"

Centrumbilden med "Storkmannen" är en stjärnbild med Lilla Björn som huvud, kroppen som Stora Björn och fötterna i Lejonet. Den nämns i Egyptens astronomi. Framför står sommarhalvårets stjärnbilder i svit. Den stora med tre punkter / skålgropar är Aurigae/ Isis vi ser i annan symbolik i Högsbyn. Förlöparen är Perseus vi ser som första symbol i slingan med båtar och orm. Det daterar bilden till runt 2300 f.Kr. när denne och Plejaderna var fixstjärna för vårdagjämningen Pollenkurvor från grannsocknen visar på sädesodling 2300 - 2000 f.Kr.

Om vi först följer båtarna till de 3 + 3 skålgroparna som är Orion och där vi ser den tomma båten och de 5/ 6 inskjutna dagarna vid nyår. Såningens ritual börjar i Vattenormens huvud/ Kräftan där vi ser symbol för Solen, Jorden och Handen som gör arbetet men den var även symbol för Kräftan. Vi ser den naknas fotspår under jorden och ett par hackor. Man har funnit skifferhackor i närheten och på ett par andra ställen på Dal och i Värmland

Hela symboliken sammanfaller i sin tur med hällkistorna där vi har systematiska ritualfynd med dolkar och skäror parvis plus en kilformad amulett för prästinnan. Slutsatsen blir att det var en version av Isis-ritualet vi kan ha fått från Alperna, västra Frankrike eller Kaukasus.

Ormen är Vattenormen/ Hydra som symboliserar jorden livmoder och Osiris tronar på väg till Underjorden. Till vänster har vi månen Toth som tidsräknare och figuren fram är Khons "det som ska bli". Bakom Osiris har vi Isis-steget till underjorden, därefter följer Bägaren som är bevattningen och den sista figuren är förmodligen gödslingen och under finns underjordens makter flankerade av halvårens hunddjur.